CD 10
Jag känner mig väldigt lugn och harmonisk. Det här med att vara föräldraledig är ju något av ett paradox, för man är ju långt ifrån "ledig". Men jag kan ändå konstatera att det är bra för mig. Kroppen må vara trött av att inte få sova riktigt ordentligt och att springa efter min 15-månaders (idag!) hela dagarna. Men själen mår bra. Jag tankade mycket energi från mitt riktiga jobb, men där har jag inte varit sedan i slutet av mars, tror jag? Coronaplaceringen är definitivt mer dränerande, både psykiskt och fysiskt. Visst tror jag att rosenroten hjälpt mig nu dessa dagar att inte bli lika stressad eller dränerad, men mår till syvene och sist bättre när jag inte är där. Så är det ju, tyvärr.
När jag är hemma om dagarna har jag fått in en rutin att gå ut på en långpromenad med hunden och sonen i vagnen mitt på dagen. Detta brukar vara en väldigt mysig stund, igår var inget undantag. Det hade nyss regnat, och det luktade av blöt asfalt och nyslaget gräs, olika blommor. Vinden rasslade i trädkronorna, och det var nästan bara vi tre ute. Sonen kikade nyfiket ut runt sufletten och skrattade hjärtligt åt hunden som hade slängt sig i gräset för ett sånt där lyckorull efter att sniffat på alla nya dofter.
Vi har ju nyligen flyttat till en helt nybyggd lägenhet och de håller på att bygga upp en helt ny stadsdel - vilket innebär att vi bor på en byggarbetsplats, mer eller mindre. Men åt andra hållet ligger en mysig äldre stadsdel med mycket grönområden och radhus-/villakvarter. Sen har vi inte mer än 10-15 minuters promenad till stadsgränsen, där ljuvliga vidder av åkermark sprider sig så långt ögat kan nå. Jag vurmar väldigt för naturen, och tycker mycket om att promenera och bara ta in omgivningarna. Jag hade aldrig kunnat bo på landet (varken jag eller sambon har körkort bland annat, och jag vill gärna bo nära affärer och puls också) men jag blir ändå lite lycklig i själen av en sån där Astrid Lindgren-idyll. Här vi bor så får man lite det bästa av två världar känns det som, det tar visserligen typ trekvart att promenera in till "stan", men med kollektivtrafiken som går nästan precis runt knuten tar det 5-10 minuter istället. Samtidigt som vi har naturen runt hörnet. Innan jag gick på den här föräldraledighetsperioden hade jag knappt tagit mig tiden att ströva runt i området, hade bara hittat en väg att gå med hunden och tog samma varje gång. Nu kan vi ströva lite på måfå och hitta nya ställen, och jag känner mig väldigt lyckligt lottad. Att själen mår bra är ju väldigt viktigt, och det känns som att all stress bara runnit av mig.
Inte så mycket fokus just nu på syskonprojektet, men är ju lite i limbo just nu. Ska inte försöka tänka mycket mer på det heller, men är ju lite spänd på att se när ägglossningen kan tänkas dyka upp. Börjat testa med ÄL-test bara för att, de har ju (inte särskilt förvånande) varit så gott som blanka än så länge. Tycker att jag haft lite mer flytningar än vanligt efter mensen, men det behöver ju inte betyda att ägglossningen är i närmre antågande för det.