eggo.blogg.se

Gravidvecka 38 nu, och det känns som att jag börjar varje inlägg med att hänföras över hur kort tid det är kvar till BF (20 dagar idag!!) Det känns i alla fall som att tiden fortsatt går snabbt, och det är ju bra.

 

Veckan som gått har varit ganska tung. Magen har sjunkit ned lite, bebisen låg längre ner i bäckenet när jag var på kontroll i torsdags i jämförelse med två veckor innan. Tror att han har fixerat sig, men glömde att fråga. Fick även göra CTG och se grafer över hjärtljud och värkar (inte för att jag hade några) och det var riktigt häftigt att se hur bebisens puls gick upp för att strax därefter känna en spark, och så gick pulsen ned igen! Kunde även "höra" hickningar, och jag satt mest och stirrade helt hänförd på skärmen. Alla mina värden ser jättebra ut, HB låg på 127 så har ökat sen jag började äta järntabletter. De är skitäckliga, men i alla fall effektiva! :)

 

Att magen sjunkit gör dock att jag har ett sånt tryck nedåt mot blåsa och underliv att det blir väldigt obekvämt. Kan visserligen andas lite bättre, men det här gör ju ont. Tror även att jag samlar på mig mer vätska, fingrarna är fortfarande stela och gör ont, och nu har det börjat kännas obekvämt i ben och fötter om jag står eller sitter. Jag kan dessutom bara sitta med rejäl manspread numera, och det börjar snabbt krypa i fötterna då. Har jag suttit eller stått i några minuter börjar det kännas som att hela benen är en kokt korv där skinnet vill spricka, som att huden inte räcker till liksom. Det känns helt okej att ligga i soffan eller sängen i alla fall. Börjar dock få lite ont i ryggen och höfterna. Har även haft lite till och från ont i magen, ligger gärna och överanalyserar det hela... Är det magknip, gaser, är jag hungrig, trycker bebisen på något organ - eller är det faktiskt någon form av förvärkar? Det här med att inte gå och veta vad som händer och när det kommer igång är lite jobbigt för en planeringsmänniska som jag, men får ju ta var dag i taget!

 

Vi är i alla fall helt redo nu! Allting är på plats och väskan är packad! Tittar längtansfullt med tindrande ögon mot sakerna ibland, blödig som man är. Sambon kom häromdagen och sa att nu hade han laddat ned en app med värktimer och läst på lite extra om när man ska åka till sjukhuset och så. Han börjar också bli lite blödig, helt plötsligt kan man höra hur speldosan i mobilen till spjälsängen (som vi inte kunde låta bli att köpa) drar igång, och han står och ser längtansfullt på den. Man kan lugnt säga att vi är redo nu! Vi är båda förväntansfulla och faktiskt inte ett dugg nervösa. Jag har mina svackor, kände mig rätt låg och deppig häromdagen när det bara gjorde ont och jag bara ville kunna sitta en halvtimme framför datorn utan att bli mörbultad, men annars är jag fortfarande helt lugn och rofylld. Längtar!

 

Ska till barnmorskan varje vecka nu för kontroller, och ska hinna med ett till ultraljud, läkarbesök och ett möte hos familjerätten för att bekräfta faderskapet, så jag tror nog att tiden kommer fortsätta gå fort nu, oavsett när bebisen kommer.