35 + 0
Denna vecka har gått snabbt, till stor del för att jag hade ett späckat schema med barnmorskan, kontraktskrivning och förlossningsutbildning tre dagar i rad. Var lite väl mycket för kroppen som fick begränsa sig till extremt soffläge därefter. Nu har jag en eller två saker inplanerat i veckan och lite mer utspritt, vilket borde vara lagom. Blir lite creepy när man bläddrar framåt i kalendern och det helt plötsligt är beräknat datum! Fem veckor är ju inget, och det kan ju dessutom bli så lite som tre (eller faktiskt när som helst!) och fram till vecka 41 som jag inte kommer få gå över. Vi är relativt förberedda här hemma tycker jag, även om vi har saker som ska fixas så finns det en plan för när de ska göras. Vi ska hämta, skruva, sortera och packa i veckan som kommer är tanken, och därefter borde det bara vara lite småfix kvar. Jag känner att jag kanske borde vara mer nervös inför allt detta, så nojig som jag är, men jag känner mig trygg med att ha vården och sambon vid min sida och att jag inte är ensam med det här. När jag tänker på framtiden eller när vi pratar om det här hemma så får jag en härlig känsla i kroppen snarare än panik. Vi kan ligga i soffan framför en film med hunden och sambon kan säga något som "vad fint vi har det, alla fyra" och jag kan inte låta bli att le från öra till öra. Lugn och positiv idag, men det kan växla snabbt ändå...
Rent fysiskt känns det ganska tungt och obekvämt i kroppen nu. Mina fingrar är mer svullna och gör rejält ont, de låser sig ibland om jag knutit händerna och ska öppna igen. Det blir lite svårt att göra vissa saker, typ öppna burkar och sånt skoj. Tycker inte att det låter som typisk carpaltunnel, men det ska ju vara vanligt förekommande. Har fått några fingrar som domnat när jag håller i telefonen på ett dumt vis, vet inte om det räknas... Lite störigt är det i alla fall! Känns som att hela kroppen knakar, knäpper, värker och är i vägen, så känns helt okej att bara vara inne och ta det lugnt.
Annars så ser alla mina värden tipp topp ut, inklusive blodsockret. Blir lite högt efter frukost, men det ska tydligen vara ganska vanligt efter nattfastan, annars har det hållt sig väldigt jämnt och fint. Vilket är vad man borde satsa på under förlossningen också, jag skulle kanske inte bli hjälpt av någon snabb sockerkick från söt dryck (skulle inte skada heller dock) och att det fanns annat de kunde bjuda på. Barnmoskan tyckte dock att det lät smart med näringsdryck som kunde ge energi och hålla blodsockret på en bra nivå, så ska kolla upp vad som finns för diabetiker.
Bebisen hade inte fixerat sig i måndags, men låg fortfarande med huvudet nedåt så blir nog dags att sjunka ned snart. Det är fortfarande svårt att andas och jag kan lätt bli lite illamående om jag äter för mycket, känns som att magsäcken sitter någonstans i armhålorna tillsammans med lungorna...