eggo.blogg.se

Det är verkligen en bubbla detta! Utanför lägenheten har det plötsligt blivit sommar, hur gick det till?

Det känns fortfarande lite surrealistiskt, samtidigt som det mest naturliga i världen... Men när det kommer post adresserat till sonen eller hans vårdnadshavare, och man kommer på att "det är ju jag!" typ som Långben på julafton. Och helt plötsligt så är det en liten person som existerar, med ett personnummer och namn som vi hittat på! Vi har skapat detta lilla liv! Jag ligger fortfarande och stirrar på honom i timmar, min fina lilla son ♡ Underbart och konstigt på en och samma gång!

 

Snart är han två månader, och det händer saker hela tiden. Äntligen går han upp jättebra i vikt, tack vare ersättning. Han var ett kilo upp från födelsevikten, och hela 7 cm plus på längden. Inte konstigt att vissa av kläderna börjat kännas lite små/korta! Så klyschigt, men man vill ju bara stanna tiden! Samtidigt så ser jag så fram emot att få lära känna den här personen och se honom utvecklas! Jag har sett framför mig hur vi ska göra utflykter i sommar till äventyrsbad, lekplatser och nöjesfält typ... Får ju tänka om lite där, för så stor är han ju inte än på länge! Istället för att tänka barnaktiviteter får jag tänka vuxenaktiviteter där man kan ta med sig barn istället, i alla fall denna sommar! Sen är jag ganska nöjd med att bara hålla oss inne i skuggan, även om det är skönt att komma ut och röra sig igen. Det är som synes lite motstridiga känslor över tillvaron, men nästan allt har varit positivt! Enda gången jag känt mig nedstämd har varit angående amningen som inte fungerar, annars har jag mest kommit på mig själv att fälla någon glädjetår över hur fin min pojke och lilla familj är! Tänk att för ett år sedan hade vi ingen aning om ifall det ens skulle vara möjligt för oss att få barn, och här sitter jag nu med min son som är inne i en mammig period och trivs bäst med att ligga på mig dagarna i ända. Så fint, och så lyckligt lottad jag är som har honom! Även om det skulle vara skönt ibland att kunna ta en dusch utan illvrål typ... Men jag kommer ändå att vara retligt positivt inställd till föräldraskapet, stor skillnad från graviditeten kan jag ju lätt påstå! Jag var kanske inte jättebra på att vara gravid, men det var så himla värt alla krämpor för det här! Jag hade lätt gjort om det igen, och även förlossningen trots att det gjorde mer ont än jag trodde. Det är bara rent praktiskt hur det ska gå till att vara gravid och kanske få ännu värre foglossningar - och samtidigt ha ett barn att ta hand om! Vi har pratat om att vi vill ha ett syskon, men är ju lite osäkra över hur det ska fungera... Just nu fokuserar vi dock på vårat alldeles underbara barn!