"Your eggo is preggo!"
I mars 2018 bestämde vi oss för att försöka skaffa barn. Med en oregelbunden och lång menscykel så gick det ändå förvånansvärt snabbt, och jag plussade i augusti 2018 på andra försöket. Graviditeten blev jobbig, med foglossningar, sjukskrivning och graviddiabetes, men i april 2019 blev vi föräldrar. Sommaren 2020 - året då inget annat är sig likt! - blev längtan efter syskon för stor, och resan återupptas igen...
Idag är det 100 dagar kvar av graviditeten, snart är jag i tredje trimestern - hur sjukt är inte det?
De senaste dagarna har varit ganska, hmm, apatiska. Jag har börjat få lite ont i de "främre" fogarna, vid ljumskarna/insidan av låren ungefär. Det är i alla fall inte samma skärande tandvärkskänslan som när jag jobbade, så det är ju bra. Jag känner mig bara som att jag inte har någon lust att göra något, annat än att ligga och tycka synd om mig själv. Inte så himla produktiv. Det här med att inte ha några fasta rutiner känns lite tufft just nu. Jag är dessutom inte sugen på någon mat, däremot sötsaker galore. Kladdkaka, glass, semlor, paj, marängsviss... you name it, jag är sugen på det. Känns ju löjligt hälsosamt att ligga på soffan och äta min kroppsvikt i efterrätter i 100 dagar... :/ Får verkligen försöka peppa till!
Det känns som att bebisen blir starkare och starkare, det är en del rätt så rejäla sparkar nu som får hela magen att dallra till, riktigt häftigt. Det känns även som att han är vaken lite mer under dagen, istället för bara mitt i natten nu. Kanske för att jag är mer stilla och inte går och vaggar honom mysigt om dagarna nu. Vem vet.
Okej, pepp pepp pepp...