eggo.blogg.se

Gud vad jag hatar att ha dåligt självförtroende :( Efter ett ganska peppigt inlägg igår om att blivit kallad till intervju där jag kände mig väldigt positiv och började repetera bra svar att ge på klassiska frågor, så kraschade jag totalt någon gång... Jag får total ångest över att de ska ringa min chef som jag inte själv pratat med, att hon ska säga att jag är dålig på mitt jobb för att mina kollegor är glada att jag är borta typ... Jag får också dåligt samvete för att jag skulle överge dem, fastän det här måste vara bästa möjliga sätt att lämna när jag redan har en vikarie som har full koll på allt och jag inte har några projekt eller uppdrag att överlämna eftersom jag inte är där nu. Minst smärtsamt och märkbart för alla. Jag kände mig ganska osäker i början på om jag gjorde rätt bedömningar, tänkte rätt osv, och jag ville ha en second opinion från nån kollega på typ allt jag gjorde. Men det var några år sen, jag har litat på att jag vet vad jag gör nu och att jag faktiskt är rätt duktig! Jag har alltid varit blyg och haft dåligt självförtroende, vilket jag jobbat stenhårt med i vuxen ålder att försöka åtgärda. Självförtroendet är mycket bättre nu, jag kan tom lura mig själv att det är bra ibland. Men så brister det plötsligt och det kommer ett rejält bakslag där jag ifrågasätter precis allting och kan dra upp saker från flera år tillbaka. Förhoppningsvis kan jag jobba igenom det nu och hitta tillbaka till någon som man skulle vilja anställa på hennes drömjobb. Lagom fram till intervjun nästa vecka vore ju tacksamt...