"Your eggo is preggo!"
I mars 2018 bestämde vi oss för att försöka skaffa barn. Med en oregelbunden och lång menscykel så gick det ändå förvånansvärt snabbt, och jag plussade i augusti 2018 på andra försöket. Graviditeten blev jobbig, med foglossningar, sjukskrivning och graviddiabetes, men i april 2019 blev vi föräldrar. Sommaren 2020 - året då inget annat är sig likt! - blev längtan efter syskon för stor, och resan återupptas igen...
Hoppsan, då har det gått ytterligare en vecka! Vecka 19 nu, och 45% avklarat. Så fort som det går nu så lär ju bebben vara här på ett kick! Men vi har ju knappt börjat förbereda någonting än, så mycket kvar att ordna! Men det hinns nog med :)
Mitt besök hos fysioterapeuten gick bra, hon kunde konstatera att jag hade lite besvär från fogarna. Dock så har min bra och avlastande ankgång resulterat i att jag överansträngt musklerna i höfterna och får en hel del ont av det. Det är bland annat pga musklerna som bältet inte funkade för mig, eftersom det trycker rätt in i ömmande mjukdelar. Oof! Jag fick lite stärkande och förebyggande övningar, och hon tyckte jag skulle ha kryckor vid längre promenader! Så nu syns det minst sagt att jag har foglossningar. Annars så tyckte hon att jag gjort helt rätt och att jag skulle fortsätta så. Känns ju bra! Troligtvis kan det bli lite värre, sa hon, med tanke på att jag kommer bli lite större och otympligare. Men om jag inte tar ut mig i onödan så behöver det inte bli mycket värre. Så det är bara att hålla tummar och tår (så länge jag kan se de sistnämnda...)
Annars mår jag fint, men försöker känna efter och oroar mig över att jag inte känt det beryktade fladdret än... Magen växer i alla fall, sakta men säkert. Nu är det bara en och en halv vecka kvar till ultraljudet, kanske kan stilla lite oro. Fast det kan vara svårt att komma undan, jag är typen som oroar mig mycket. Annars har jag fått en fin rutin, även om jag har lite olika arbetstider så brukar jag vakna av mig själv runt samma tid, och kan unna mig en långfrukost. Annars var det att sova så länge som möjligt eftersom jag ändå var tvungen att sticka hemifrån 5.45, och då vill man inte ta sig tid för långfrukost. Nu behöver jag inte vara på jobbet så tidigt eftersom jag ändå inte kan göra de arbetsuppgifter som behövs så tidigt, så jag kommer senare och gör vad jag faktiskt kan istället! Det funkar fortfarande fint med mina 50% men får väl se hur det utvecklas. Sitter med planering för julen, och får bli lite hypotetiskt. Kommer gå på havandeskapspenning i februari, och det är ju både långt kvar men ändå inte. Hoppas på att kunna köra 50% tills dess, men får ju lyssna in kroppen. Funkar det inte så funkar det inte, då får det vara så!