17 + 0

Då var vecka 18 här, och nu känns det verkligen som att veckorna tickar på snabbt! Sedan sist har jag hunnit kurera mig från en liten förkylning, annars är det som vanligt. Visade sig bli lite krångel med min sjukskrivning, eller det blev kanske någon miss i kommunikationen. Läkaren jag var hos sa att det gick fint att förlänga sjukskrivningen via telefon, men barnmoskan jag pratade med när jag ringde dit för att göra just det i fredags hade en helt annan uppfattning. Så nu får jag komma dit på en läkartid för att jag måste träffa läkaren, det blir först en vecka efter att min nuvarande sjukskrivning går ut. Det går ju att förlänga den retroaktivt från veckan innan, men jag hatar att krångla till det. Blir nog rätt i slutändan, men känns konstigt att lägga ett halvtidsschema på jobbet innan det finns ett läkarintyg att koppla det till. Får väl prata med chefen på måndag, som hur som helst är helt fantastiskt förstående och fixar så det passar mig. På tisdag ska jag till fysioterapeuten, och självklart är jag lite nervös igen. Just nu är ju smärtorna inte så jobbiga, mest en konstant molande lite diffus smärta kring bäckenet. Jag får ju vara försiktig med hur jag rör mig, men så länge jag sköter mig så lider jag väl inte direkt. Tänk om de tycker att jag är för frisk och får mig till att börja göra massa tunga lyft och otympliga förflyttningar på jobbet igen? Såklart helt omotiverad nervositet, men sån är jag. Kommer väl få lite smärta tips och och övningar, kanske kan få ett annat bäckenbälte som inte ger mig mer ont rent utav... I övrigt så har jag börjat märka av att magen är där. När jag sitter ned och ska böja mig framåt för att ta på mig skorna eller så (också typ enda sättet för mig att komma ned till golvet utan att göra bäcken, höfter och rygg osams med mig) så märker jag att magen tar emot lite. Inte så att den är ivägen än, men ändå lite. Samtidigt så känner jag att det händer någonting inne i magen, kan inte säga att det känns som bubblande eller fladder som de brukar vilja beskriva fosterrörelser som, men nånting är det som händer där inne. Inte stoppar det mig från att vara lite nojig över att det inte händer något igen, tycks ha anpassat mig till första chocken av foglossningarna och räknar det mer till det vardagliga - tid att oroa sig över annat. Tjo... Äntligen har kallelse till RUL kommit, ska dit i vecka 20! Ska bli väldigt spännande, och förhoppningsvis inte lika nervöst som KUB. Vi har tänkt ta reda på kön, ifall hen är samarbetsvillig. Sambon säger att han tror att vi får en flicka. Jag har nog tänkt i de tankarna också faktiskt, men har haft personer som säger att jag har en typisk "pojkmage". Det är väl egentligen helt trams det där, så får gå på känsla. Ibland har jag känt att det kan vara en pojke också, så är inte helt säker vad jag känner. Hur som helst så kommer vi bli överlyckliga vad det än blir, så länge hen har alla fingrar och tår på plats! Jag har nog fortfarande inte helt fattat att vi ska bli föräldrar... :) Att vi ska få en bebis förstår jag, men den där tanken på att vara någons mamma känns så mäktig. Men det kommer bli härligt!
↑