"Your eggo is preggo!"
I mars 2018 bestämde vi oss för att försöka skaffa barn. Med en oregelbunden och lång menscykel så gick det ändå förvånansvärt snabbt, och jag plussade i augusti 2018 på andra försöket. Graviditeten blev jobbig, med foglossningar, sjukskrivning och graviddiabetes, men i april 2019 blev vi föräldrar. Sommaren 2020 - året då inget annat är sig likt! - blev längtan efter syskon för stor, och resan återupptas igen...
Hej och hå, veckorna de gå. Snart är det ta mig sjutton jul! Ska bli mysigt att träffa släkten, speciellt mamma. Det känns lite konstigt att gå och vara gravid och bara prata med sin mamma i telefon om sina upplevelser. Annars hoppas jag att det inte kommer bli för stressigt och att man måste flänga runt så mycket, jag klarar ju knappt av att sitta rakt upp och ned och vara trevlig under en längre middag, sen ska man ju försöka klämma in just detta med flera falanger av släktingar under en relativt kort tid. Hoppas på tid för mys också!
Annars då? Jo, det blev sjukskrivning på heltid - från och med imorgon måndag. Det var ju något jag själv landat i och hade som förslag, men det lät liksom lite värre när en läkare säger att jag börjar bli för dålig för att jobba, och hon menade på att jag kan skada mig om jag fortsätter som jag gjort. Kände mig ungefär som sjukast och ynkligast i världen när jag gick därifrån, men det blir ju bra.
Jag gjorde inte mycket på jobbet torsdag-fredag, mer än att städa ut skåp och arbetsplats och försöka ordna upp saker som jag startat men inte kommer kunna avsluta. Vet inte riktigt om jag förstått det än... Jag kommer inte jobba på typ, hmm, ett år kanske? Har inte kommit så långt i planeringen av föräldraledighet, så vi får se hur vi gör med det. Jag har ju fast tillsvidareanställning och kan vara borta, medan sambon kommer vara timvikarie på ett oregelbundet schema. Vet inte ens hur det fungerar med föräldraledighet då... Men han kommer ju säkert vara hemma en del han med, vissa dagar blir kanske inget jobb alls och andra kanske han jobbar kväll/natt men kan vara vaken en del av resten av dygnet och vara med. Klart att jag vill att han ska ha så mycket tid som möjligt med bebisen, men får se hur det faktiskt fungerar i verkligheten. Sånt här med planering har jag skjutit på framåt en del, men det börjar väl bli dags att ta tag i det!
Tror att det börjar bli lite mer verkligt även för sambon nu. Igår hade han varit på fest och kom hem när jag slocknat sedan länge. Han kom in i sovrummet och la sig nära bredvid och pratade med magen, och plockade fram några av de kläder vi fått i present redan och var allmänt hänförd över att det snart kommer ligga en så liten krabat hos oss. Vi låg och pratade en del, och jag känner verkligen vilken underbar pappa han kommer bli! Lillkillen var tyvärr lite envis, för ovanlighets skull låg han inte och slog kullerbyttor inne i magen - som han brukar göra när jag vaknar mitt i natten och helst bara vill somna om. Men sambon lär säkert få känna det så småningom.
Jag får försöka landa i det här med att jag ska gå hemma och inte ha så mycket att göra (eller får göra, för den delen) nu, fram till april!