"Your eggo is preggo!"
I mars 2018 bestämde vi oss för att försöka skaffa barn. Med en oregelbunden och lång menscykel så gick det ändå förvånansvärt snabbt, och jag plussade i augusti 2018 på andra försöket. Graviditeten blev jobbig, med foglossningar, sjukskrivning och graviddiabetes, men i april 2019 blev vi föräldrar. Sommaren 2020 - året då inget annat är sig likt! - blev längtan efter syskon för stor, och resan återupptas igen...
Åhh vad tiden går långsamt. Hela den här babyverkstaden har ju varit en ända lång väntan - på ägglossning, på om mensen kommer eller inte - men det här är nästan värst. Vill bara vara förbi vecka 12, och kunna prata öppet om det, och veta att den allra största risken för att något ska hända är över. Idag känner jag mig inte alls gravid. Det där lilla diskreta i brösten är där, men inget annat. Jag är lite av en kontrollmänniska, jag gillar att veta och ha tydliga signaler. Jag har aktivitetsarmband som mäter min puls, hur mycket jag rör på mig, och hur jag sover. Jag mäter temperaturen och lägger plikttroget in det i min app. Jag har tydliga siffror och kurvor och statistik. Glasklart. Men det här är så långt bortom min kontroll. Det finns ingen app som kan garantera att jag fortfarande är gravid. Visst, min vilopuls är förhöjd, likaså min temperatur. Men det behöver ju inte betyda ett dugg. Jag har några graviditetstest kvar, men har lovat mig själv att i alla fall vänta tills på onsdag då jag går in i en ny vecka... Vi får se hur det går...