4 + 0
Jag mår bra, känner inte mycket symptom just nu - men tillräckligt mycket för att ändå känna att det är någonting som är annorlunda med mig. Idag är mitt smaksinne helt åt fanders! Mina salta kex som jag haft på skrivbordet på jobbet att knapra på smakar skit! Som om någon fullständigt dränkt dem i ett saltkar! Jag kan inte säga att det är den där beryktade metallsmaken jag har i munnen, mer att det smakar lite smått äckligt. Annars känns det inte så mycket, brösten är det helt lugnt med. Jag har en känsla i magen, typ som träningsvärk som kommer och går oavsett om jag rör på mig eller ej. Inatt var jag tvungen att gå på toa två gånger, vilket annars aldrig brukar hända.
Jag känner mig (peppar, peppar) fortfarande pigg, och går omkring lite som på rosa moln. Jag har börjat fatta det, samtidigt som jag nog inte fattar alls. Men jag har bestämt mig för att gå all in och leva i stunden. Javisst, det finns fortfarande hur många risker som helst att nåt ska gå fel - och visst går det en millisekund varje gång man är på toa att det ska komma blod. Men jag tänker inte ställa in mig på att det ska gå åt helvete, jag tänker ställa in mig på att det kommer gå vägen. Att vi kommer bli föräldrar i april. Jag tänker njuta av den här sjukt konstiga karusellen med en positiv attityd!